Josefin Malmqvist


2 kommentarer

Procrastination. There should be a Nobel prize.

In Alfred Nobel’s will he wrote that a prize should be rewarded for exceptional contribution to mankind in Chemistry, Physics, Medicine, Literature and work for Peace. But he clearly forgot one: procrastination.

Some people just do best procrastinating. That is the most advantageous thing they could do, from a mankind perspective.

So, today I’ve, apart from attending a couple of drawn-out meetings, been jogging in the mist, written a UCAS application and lost myself dreaming about a new little black dress.

Highly productive, especially with regards to my degree. So Alfred, I insist on me getting one of those medallions.


1 kommentar

Till salu.

Visste du att Island är till salu på Ebay? Jag visste att de säljer en hel del skräp där, men var inte riktigt beredd på den. Tror inte jag vill lägga ett bud. Finns nog bättre saker att investera i. Även om en klok man alltid säger att man ska köpa i nedgång.

För övrigt är också min cykel till salu. Den har inga växlar och inga bromsar, men tror ändå att det är ett bättre köp än Island.

 

You’d get this charming man and this beautiful landscape.


Lämna en kommentar

Glasbubblan.

Efter en blixtvisit i Stockholm på mindre än 15 timmar är jag tillbaka i Oxford. Solen skiner. Här kan man gå ut i t-shirt fortfarande, trots att det är mitten av oktober.

Tittar man på en karta ligger Oxford ganska nära allting. Det är inte långt till London, eller till någon annan större stad för den delen. Livet i Oxford liknar dock ingenting annat. Här stannade alla klockor på 1500-talet och tid och rum har en helt annan betydelse här.

Men det är inte bara mentalt som livet här känns långt borta. Det tar faktiskt evigheter att göra en kort avstickare härifrån. När jag kom till Gatwicks flygplats gick kön till Säkerhetskontrollen ett helt varv runt hela terminalen! Jag skojar inte! Det går inte att beskriva den enorma mängd människor som befann sig där. Det värsta var nästan att det inte var för att någonting hade hänt. Tydligen ser det ut så varje dag numera! Vilken värld vi lever i. Tack Usama.

Inte bara det, även på vägen hem tog det timmar. De lyckas slarva bort väskor på den långa resan från Stockholm till London. Planet är försenat. Bussen är försenad. Det är trafikstockning. Suck.

Hur som haver. Tillbaka i Oxford och livet i vår lilla glasbubbla rullar vidare. Skrev precis ett email till Islands premiärminister och frågade hur han mådde. Jag borde nog inte klaga.