Den senaste tiden har det rapporterats om flera symptom på bostadsbristen. I Sundbyberg har fem barnfamiljers korttidskontrakt hos bostadsbolaget Förvaltaren löpt ut och de har, av olika anledningar, inte hittat något nytt boende sedan de fick informationen i augusti 2016 (som DN rapporterade om förra veckan).
Situationen är givetvis allvarlig för den enskilde. Familjerna demonstrerade utanför stadshuset igår och jag gick ut och talade med var och en av de berörda. Samtalen fortsatte under stora delar av förmiddagen idag.
Det kommunala bostadsbolaget Förvaltaren har på sin hemsida kommenterat de felaktigheter som cirkulerat i media senaste veckan och DN skrev idag på ledarplats om Karl-Petter Thorwaldssons smaklösa – och felaktiga – politiska poänger i ärendet under sitt första maj-tal.
Om personerna väljer att söka stöd från socialtjänsten kommer det att bedömas från fall till fall, som alltid. Då kan det exempelvis röra sig om akuta lösningar så som tillfälligt boende på hotellhem eller vandrarhem.
***
Enligt socialtjänstlagen har socialtjänsten ett ansvar att främja individers möjlighet att hitta en bostad. Det betyder inte att socialtjänsten har bostäder att tillgå för alla personer som är i behov. Lagstiftningen är tydlig: det är det egna ansvaret som gäller.
”Socialnämnden ska i sin verksamhet främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning.”
Det är också därför vi är flera kommuner som valt att tolka bosättningslagen som krav på att tillhandahålla etableringsbostad, det vill säga under två år. Därefter är det eget ansvar som gäller – som för alla andra kommuninvånare.
Det är inte svårt att föreställa sig att fler liknande exempel kommer dyka upp framöver, i spår av bostadsbristen. På längre sikt bygger Sundbyberg mest bostäder i landet, och fler kommuner behöver bygga mer.
I närtid hjälper vi till att söka bostad på Blocket, ställa personer i bostadsköer, ringer bostadsföretag i närområdet och runt om i landet. Det innebär också att den enskilde kan behöva vara beredd att flytta någon annanstans i Sverige för att få en bostad. Att i det läget vara kräsen och börja välja och vraka mellan olika bostadsorter är dessvärre inte aktuellt. Att tacka nej till en erbjuden bostad någon annanstans i landet, för att man inte vill flytta, är direkt oansvarigt, inte minst om barn är inblandade.
Det är oerhört viktigt att fortsätta bejaka det egna ansvaret, även om bostadsbristen gör det svårt att hitta en egen bostad. Vi ska inte, och kommer inte, dela ut förstahandskontrakt till personer bara för att de inte själva hittat en bostad. Det kan aldrig vara det offentligas roll. Däremot bistår vi med hjälp till självhjälp för de som inte själva kan.
Det är i grunden en moralisk fråga och Karl-Petter Thorwaldssons tal synliggör de politiska skiljelinjerna väldigt tydligt. Vi tror att den enskilde har, och ska ha, makt över sitt eget liv. Med det kommer också ett ansvar.
***
På social- och arbetsmarknadsnämndens sammanträde den 9 maj föredrog förvaltningens sociala boendeteam hur staden arbetar och gällande lagstiftning. Presentationen finns här.