Efter en dag med städning, stortvätt, strykning, matlagning, en timme i solen och fem avverkade böcker inför morgondagens uppsats har det äntligen blivit dags för lite sömn. Men innan det är dags att bädda sängen med nya lakan, vill jag bara passa på att tipsa om Per T Ohlssons krönika som vanligt så här på söndagar.
Per skriver idag om arbetarrörelsen med anledning av dess högtidsdag 1 maj. Han beskriver det paradoxala i rörelsens kamp för kollektivavtalen som samma rörelse en gång var så starkt emot.
Arbetarrörelsen är med andra ord kategorisk i sitt försvar av kollektivavtalen och det rättsliga regelverk som omger dem. Men det finns ett historiskt krux: samma rörelse var en gång i tiden lika kategorisk i sitt motstånd mot bärande delar i detta regelverk.
Nu, i dessa tuffa tider, är väl ett ypperligt tillfälle att ompröva dessa gamla föråldrade regler. Med en enorm arbetslöshet, inte minst bland unga, är det en skymf mot de arbetssökande att behålla sådana cementerande regler. Inte minst turordningsreglerna måste bort. Det är när vinden blåser som hårdast som de verkliga konturerna kommer fram. Då gäller det att jobba ännu hårdare och visa framfötterna för när vinden sen mojnar och vi kan granska skadorna är det de verkligt ambitiösa och idoga som fortfarande står upp.