Efter jag vet inte hur många timmar har jag äntligen avslutat mina jämförande ”Keynesianska” kurvor och ekvationer. Suck. Klockan är 4 här i England och jag börjar bli lite mosig i huvudet. Varför lär man sig aldrig? Eller jag gör inte det iallafall. Jag kan ha hur mycket tid på mig som helst, men det slutar ändå med att jag gör arbetet sista minuten. Vet inte varför; blir så trött på mig själv. Nog inte läge att fundera mer på det just nu. Sängen ser lockande ut där borta i hörnet och min italienskaklass, med min fruktansvärt excentriske italienare till lärare, börjar om sex timmar så bäst att få lite vila innan dess. Och så ska jag ju träffa David Cameron imorgon! Nu får jag skynda mig i säng! Godnatt.
