Första maj, arbetarnas dag.
Mona Sahlin i Malmö. Det sägs att det politiska minnet är kort, men tror inte det är en tillfällighet att någon kastar en Toblerone på Mona på scenen. Tyvärr var det den mest spännande delen av hela talet. Vi gick dit för att lyssna på hennes stora revansch; hur hon tänkte vinna tillbaka väljarna till sitt krisdrabbade parti. Istället fick vi en sömning beskrivning av en sne verklighetsuppfattning.
Detta är hennes territorium; hennes dag! Istället för att locka sina partikamrater, uttryckte hon sig otroligt försiktigt: ”om vi nu vinner valet nästa gång…” . Herre gud! Inte nog med att hon är dödstrist att lyssna på – hennes röst är inte precis medryckande – var talet inte ens särskillt välskrivet! Med tanke på storleken på Socialdemokraternas kassaskista är det förvånande att de inte kan betala för en bättre talskrivare. Hokus Pokus känns lite uttjatat.
Jag blev otroligt besviken. Inte för att Mona någonsin tillhört mina favoriter, men jag hade hoppats på lite verkligt motstånd från oppositionen. Det är långt till nästa riksdagsval och mycket vatten kommer flyta under broarna innan det valresultatet är klart, men vi lever i en demokrati och en sund politisk debatt gynnar alla. Med Mona och Wanja vid rodret kan Alliansen känna sig mer säker än någonsin på valsegern!
Noria, Jonte och Johan på kampanjen!
Emil och Daniel
Mona talar
Kul att de fick rätt på grammatiken…
