Klockan är nästan sex i England. Insåg inte det var så sent, eller tidigt. Försvann bort i mina egna växelkursberäkningar inatt. Tiden springer ifrån en om man inte kämpar för att hinna ifatt.
Gick precis en kort promenad, för att lämna in ett arbete och få lite frisk luft innan jag lägger mig. Det regnar ute. Äntligen måste jag säga. Det har varit så varmt och kvalmigt de senaste dagarna, att ett regn var precis vad vi behövde. Nu doftar det blöt jord. Mysig känsla. Fåglarna börjar kvittra så smått, om än lite trevande. Dagen är helt fantastisk så här dags; den andas hopp och förnyelse. Det spelar ingen roll hur många virriga studenter som tappar bort dygnsrytmen i sina höga travar med böcker. Solen går ändå upp imorgon.
Det känns tryckt. Nu kan jag sova i lugn och ro.