Obama är i Port of Spain (Trinidad-Tobagos huvudstad) för the Organization of American States-konferensen.
Alla de 34 ”demokratiska” länderna i Amerika är där, med undantag för Kuba som blev utsparkade 1962. (Finns mycket intressant skrivit om Kubakrisen, t.ex. Peter Englunds essä i DN 1998)
Hur som helst, Obama är inte Kennedy, och mötet på Hyatt Regency hotel verkar gå bra för den amerikanska presidenten. Han lär ju tala god spanska, och med tanke på de andras bristande amerikanska kan det nog komma väl till pass.
– ”I want to be your friend”, lär den venezuelanske vänsterledaren ha sagt på stapplande engelska, samtidigt som han tryckte den vänsterradikala boken Las venas abiertas de América Latina (The Open Veins of Latin America) i Obamas händer. Gulligt. Hoppas verkligen Obama läser den; det gäller att känna sina fiender.
Obama sträcker även ut en hand mot Kuba, och är villig att diskutera frågor så som knark, migration och ekonomi med kommunistdiktaturen. Visst skadar det inte att tänka i nya banor, och med Fidel numera i kölvattnet, och brodern Rául vid rodret kanske det är rätt att sträcka ut en hand. Men det gäller att Obama vet vad han gör. Kuba förändras sakta men säkert och den processen måste få fortsätta.Om man legitimerar regimen är det svårt att också kritisera den!
Ytterligare påtryckningar från väst är enda hoppet för det förskrämda folket på ön om en ljusnande framtid. Den dag Fidel Castro trillar av pinnen gäller det för västvärlden, med USA i spetsen, att vara på plats för att kunna hjälpa det kubanska folket slå in på demokratins och den fria marknadens bana. Den dagen gäller det att veta vem som är ens riktiga vänner.