Ibland undrar jag vad som är fel på mig. Om det är min lott i livet att vara tvärtemot. Jag känner mig inte som tvärtemot. Samtidigt vet jag att om allt för många förväntar sig någonting av mig, tycker jag inte det är lika kul längre. Jag inbillar jag mig iallafall att det är anledningen till att jag inte skrivit på bloggen på ett tag. Eller kanske för att jag känner att jag måste ha tid på mig att skriva. Jag vill inte bara slarva ihop någonting. Kanske bara dåliga bortförklaringar?
Jag har lämnat min psykolog, mitt hjärtebarn, mitt experiment och min ”tidstjuv” vind för våg, alldeles ensam i nästan en vecka. Men jag har goda belägg; jag har inte suttit stilla. I’ll tell you all about it.