Paris är en stad som har oerhört mycket att erbjuda. Då menar jag inte främst iform av kyrkor och Eiffeltorn, utan atmosfären i staden. Själen. Paris är en av få städer jag känner som verkligen har en själ. Det må låta lustigt, men för den som har bott i staden är det självklart vad jag menar. Oftast handlar det om motsägelser.
När Eiffeltornet byggdes som entré till världsutställningen 1889 protesterade Parisarna upprört. De var bestörta. Hur kunde någonting så gräsligt och opassande få uppföras i staden. Då var tanken att tornet skulle vara temporärt. När det sedan var dags att plocka ner tornet igen, vägrade Parisarna. Nu hade de blivit förälskade i tornet. Samma sak hände när Centre George Pompidou byggdes. Protestlistor och publikstorm.
Nu är det åter dags för protester i Paris. Fotografen André Zuccas fotografier från andra världskriget ställs ut på historiska biblioteket och som vanligt är fransmännen intresserade av en konflikt. Utställningen består i 250 bilder tagna under kriget, föreställande lyckliga Parisare. Zucca arbetade för nazisternas pr-byrå Signal och därför skildras inte krigets mörka sidor. Ingenting av förföljelse, matransoner, svält och elände finns skildrat i denna exposition.
Därför protesterar nu kulturborgarrådet Christophe Girard i en intervju i tidningen Journal du Dimanche. Han anser att det är fruktansvärt att kriget framställs i en så ”positiv” dager och att de mörka sidorna utelämnats. Han kräver att utställningen stängs omedelbart. Bibliotekschefen Jean Dérens däremot hävdar att utställningen är historisk då det är den enda betydande samling färgfotografier som finns bevarade från denna tid. Därför vore det censur att stänga. Mitt i skottlinjen hamnar nu Paris redan väldigt omdiskuterade borgmästare Bertrand Delanoe som försökt medla mellan de två parterna. (Han kom ut som homosexuell mitt under sin valkampanj till borgmästare vilket väckte visst uppseende…)
Under tiden vallfärdar Parisarna till utställningen – i vanlig ordning. 100 000 har ännu så länge hunnit titta på bilderna. Det är fåfängt att tro att man skulle kunna stänga någonting sådant i Paris. Det händer bara inte. Tvärtom blir människor bara mer intresserade. Om man vill förbjuda bilderna från att visas för allmänheten är det väl klart att människor blir nyfikna. Förbjuden frukt smakar alltid godast.
Läs mer om utställningen på Journal du Dimanche, Le Monde eller DN.