Igår var en lång dag. När jag väl kom tillbaka till hotellrummet vid ett / halv två på natten, stupade jag bara i säng.
Två rumsvisningar. Eller, det borde varit två iallafall.
Den första på Danzigerstrasse, uppe i nordöst. Killen lät supertrevlig. Hippa kvarter.
När jag kom in i trappuppgången trampade jag nästan i två stora pölar urin. Jaja, det är sånt som händer, tänkte jag. Lägenheten är säkert fin.
Jag sprang upp och ner för de fyra våningarna i trapphuset utan att hitta lägenheten jag letade efter. Det fanns inga namn på dörrarna. Tillslut ringde jag killen igen, som kom ut från en av de stora olåsta portarna.
Med ett stort leende på läpparna berättade han att det var lite stökigt i lägenheten. ”Vi är bohemer”, sa han. ”Perfekt”, tänkte jag. En månads avslappnat ”älska livet”-liv. Inga problem i sikte.
När vi kom in i lägenheten, såg det ut som vilken gammal lägenhet som helst. Högt i tak, vackra stuckaturer och parkett golv. Lyxigt. Snart vande sig dock ögonen vid dunklet. Skiten låg i högar. Jag har aldrig sett något liknande. De hade plockat bort alla dörrar, så det hängde vara ett skynke för dörrposten in till det rum jag tänkte hyra. Maja-röken låg tung över allting.
När vi gick tillbaka ut mot trapphuset, såg jag plötsligt den hög med människor som nakna, huller om buller låg på golvet i vardagsrummet. Det kunde bli en sjukt intressant vistelse om jag bestämde mig för att bo där. Tror inte jag vill ha riktigt så kul…
Anhalt nummer två för dagen var språkskolan, dit jag besämde mig att gå. På stadskartan var det bara nåra centimeter väg, uppskattningsvis högst en kvarts promenad. Det tog en timme. Vilka avstånd det är i den här staden! Med blåsor av hela fötterna, och helt slutkörd av värme och lägenhetsstress, tillbringade jag de nästkommande timmarna med tyskaprov. Uppsatser, multiple-choice tests, intervjuer, muntliga tester etc.
När jag fram mot ett-tiden var kvar, tog jag en promenad i solskenet, ner till Alexanderplats och njöt av dagen. Solen strålar och det är varmt och skönt. Det är annat är Sverige det.
På eftermiddagen följde jag med Scandoramabussen på utflykt till bunkrarna i norra delen av staden, och SS högkvarter. Riktigt häftigt. Jag fick springa därifrån tidigt dock, för att hinna med en annan lägenhetsvisning, på Anklammerstrasse. Det tog en timme, resan från SS till nästa lägenhet, med ett byte och en gång avkastad av biljettkontrollanterna (som inte gick på att jag spelade dum turist). När jag väl kom fram till lägenheten, och ringde mannen, hade han helt sonika ställt in mötet, utan att meddela och sa bara att rummet inte längre var tillgängligt. Skit också. Himla synd, för det var ett riktigt fint område.
En timme tog det sen att ta sig tillbaka till Castor. Kommer ta tid att vänja sig vid dessa avstånd!
På kvällen begav vi oss ut, guiden Alex och jag, till Mitte och Rosa Luxemburg, för att käka lite middag och dricka några öl. En skön kväll med avslappnad stämning. Dit ska jag helt klart bege mig igen.
Nu ska jag försöka leta rätt på en cykel! Tunnelbanan tar evigheter och mina fötter protesterar redan mot allt gående. Dagens projekt.