Det är lite lustigt, men det är alltid något av det första nya gäster frågar. Var kommer du från?
Det säger kanske en del om ens identitet eller personlighet. Jag vet inte. Eller så är det bara en bra konversationsstartare.
Hur som haver har jag fortfarande inte kommit på något bra svar. Var är hemma? Där jag är nu?
Jag har länge försökt bestämma mig för var som är hemma, valt mellan minst 4 olika platser. På alla har jag saker och prylar liggande. På alla bor jag en stor del av året. Men jag vet inte. Kan inte bestämma mig.
Läser en del högt ur böcker för gästerna i bussen. Bland annat ur Bodil Malmstens bok ”Priset på vatten i Finistère”. Den är rätt ”gammal” nu, och jag har läst den många gånger, men plötsligt slog det mig att hon har rätt. Hemma är där man själv är. Det finns inget långt borta. Dags att sluta tänka att ”Nu ska jag åka hem” för jag kommer nog aldrig hitta en sådan plats, inte på mycket länge iallafall. Hemma är där jag är nu.
Så då är hemma ett hotellrum i Caen. Inte fy skam det.
Nog om det. Dags att sova snart; är ju tidig väckning imorgonbitti. Snart är jag ledig. Två dar till sen kan jag sova ut.