Deltog i veckan i Riksbyggens Stranddagar i Sundbyberg, för samtal om hur vi kortar vägen till jobb för nyanlända och utrikes födda.
Från Sundbybergs sida gör vi nu ett antal saker lokalt för att korta vägen till jobb, exempelvis:
- Genom vårt advisory board samlas näringslivet och föreningslivet lokalt för att erbjuda praktikplatser till ensamkommande barn och unga.
- Vi har instiftat ett integrationsutskott där vi samlar aktörer och bjuder in goda exempel för att lära oss under resans gång. Ingen har några färdiga svar på hur vi ska hantera det stora mottagande som snart kommer landa i våra kommuner. Då behöver vi vara lyhörda, lära av de som testat saker som fungerar och våga testa nya lösningar.
- Vi utvärderar våra arbetsmarknadsinsatser för att hitta förbättringar och samtidigt konkurrensutsätta insatser. Det finns andra än kommunen som är framgångsrika i att få människor i arbete – då ska vi använda deras kompetens!
- Upphandlar SFI och tittar samtidigt på hur vi kan stärka kopplingen till arbetsmarknaden i SFI-undervisningen. Genom att skapa incitament för upphandlade SFI-leverantörer att få ut eleverna i långvarig sysselsättning hoppas vi på att också korta vägen till jobb.
Samtidigt finns det ett antal stora utmaningar som regeringen behöver hantera. De tydligaste exemplena är i min värld:
- Det tar alldeles för lång tid. Det är inte klokt att nyanlända ska sitta i år (!) på anläggningar runt om i Sverige, utan att få delta i SFI-undervisning eller få arbeta. Det är bra att man nu öppnat upp för praktikplatser och tidigare screening av deras kompetens, men man borde även tidigare få börja arbeta. Många sitter dessutom på utbildningar inom bristyrken som vi verkligen skulle behöva! Dessutom ser vi att när de senare landar i kommunerna, efter att ha gått igenom Arbetsförmedlingens etableringsplan utan att få en egen försörjning, mår många så dåligt att de blir sjukskrivna. Men har du aldrig arbetat i Sverige så får du inte sjukpenning, utan hamnar i kommunernas försörjningsstöd (socialbidrag). Och kommunerna saknar insatser för att rehabilitera tillbaka till arbetslivet. En lång uppförsbacke väntar, som hade kunnat undvikas om vi hade börjat tidigare.
- En relaterad utmaning är etableringsreformen, som inte fungerar. Vi ser att de flesta som kommer ur Arbetsförmedlingens etableringsperiod saknar egen försörjning. Då får de flesta kompletterande försörjningsstöd från kommunen. Om vi tidigare, tillsammans med Arbetsförmedlingen, kunde arbeta med att korta vägen till jobb så skulle det vara en win-win.
Det är två av de mest akta frågorna som jag lyfte fram på seminariet och som jag hoppas regeringen tittar på inför höstbudgeten!