Fru talman,
Sverige befinner sig på vad många bedömare tror är toppen av en högkonjunktur.
Arbetslösheten bland de som står nära arbetsmarknaden är låg, men arbetsmarknaden är tudelad: arbetslösheten bland utrikes födda är 20 procent och långtidsarbetslösheten har ökat – trots högkonjunkturen.
Alla förutsättningar för att genomföra nödvändiga strukturreformer har funnits, men istället har S-regeringen genomfört verkningslösa arbetsmarknadsprogram för att dölja strukturproblemen på arbetsmarknaden.
Låt mig ge tre exempel på problemens omfattning:
1.Brutna löften. Stefan Löfvén (S) lovade 2013 bl a att Sverige skulle nå lägst arbetslöshet i EU år 2020. Aktuella siffror som visar att det istället gått åt helt fel håll: från plats 12 år 2014, till plats 17 idag, efter länder som Rumänien och Bulgarien.
2. Ökande kostnader. Efter valet avslöjar regeringen att a-kassekostnaden blir närmare 3 miljarder kronor, 30 procent högre än de tidigare sagt. Samtidigt döljs arbetslösheten genom bl a ”extratjänster”, som hitintills kostat 30 miljoner kronor – per jobb – och inte heller når den grupp som var avsedd, nämligen de längst från arbetsmarknaden.
3. Mänskligt lidande. Bilden av Socialdemokraternas jobbmisslyckande går igen på lokal nivå. I S-styrda Malmö har bidragskostnaderna ökat så väl i andel som i absoluta tal och aktuella siffror visar att etableringshastigheten har gått långsammast i Malmö. Det kan jämföras med grönblå Sundbyberg där bidragsberoendet istället minskat med över 40 procent denna mandatperiod. Där S-politik får råda som mest, går det som sämst.
Vi har haft en statsminister som ställt ut löften om förbättring och istället genererat försämring, när vi kunnat förvänta oss kostnadsminskningar i högkonjunkturen har vi istället sett att utgifterna ökat och där statsministerns politik har rådigt som mest har det orsakats stora skador i mänskligt lidande.
Därför, när nu riksdagens ledamöter samlade, och vi står inför utmaningen att bilda regering, behöver vi nu ställa oss frågorna:
1) Vilka saker kommer Socialdemokraterna lova nästa gång och inte uppfylla?
2) Hur mycket mer S-politik har vi råd med, genom ökad påfrestning på transfereringssystemen?
3) Hur mycket mer mänskligt lidande har vi råd med, genom framväxten av en ny underklass och tudelning av samhället?
Svaret står samtliga ledamöter skyldiga. Tack för ordet, fru talman.