Idag sändes ett avsnitt av Barnaministeriet Dokumentär i Sveriges Radio. I inslaget följer reportern en 13-årig flicka i Sundbyberg, vars familj saknar en egen bostad.
Frågor som dessa kommer dessvärre sällan i svart och vitt.
Även om jag är väl insatt i familjens ärende, och har träffat dem upprepade gånger, så får jag som socialnämndsordförande inte uttala mig i enskilda ärenden, med hänvisning till sekretessen. Det innebär att jag inte kan kommentera flera av påståendena i reportaget som jag vänder mig emot – flera av dem ogenerade tänjningar av sanningen.
Det är svårt att inte beröras av flickans perspektiv. Inget barn har valt att få växa upp under sådana omständigheter som beskrivs i reportaget, och som dessvärre alltför många barnfamiljer lever under i Sverige idag.
Från samhällets sida ska vi givetvis finnas där och stötta om föräldrar behöver stöd i sin föräldraroll eller om akuta omständigheter uppstår som inte kunnat förutses. Det är socialtjänstens roll som samhällets yttersta skyddsnät.
I ett mer långsiktigt perspektiv behöver det dock vägas mot föräldrarnas eget ansvar. Ytterst är det föräldrarnas ansvar att säkra sina barns uppväxtvillkor. I Föräldrabalken, och förarbetena till densamma, framgår det att vårdnadshavares ansvar för sina barns trygghet är långtgående. Det vore inte önskvärt för samhället att långsiktigt ta över föräldrarnas ansvar. Exempelvis i en familj där avsaknaden av en stabil boendesituation är familjens enda anledning till kontakt med socialtjänsten.
I reportaget blir därför min roll att beskriva vad vi kan göra, utifrån gällande lagstiftning, och försöka lyfta några av de utmaningar vi står inför. Enligt lagstiftning, och gällande praxis, är det den enskildes ansvar att hitta en bostad. Från socialtjänsten kan vi stötta och erbjuda tillfälligt stöd, vilket vi gör till flera hundra hushåll varje år. För en liten, tydligt avgränsad grupp, går socialtjänstens ansvar längre än så. För att förtydliga detta antog vi riktlinjer för boendefrågor inom socialtjänsten, innan jul.
I Sundbyberg är familjen i reportaget varken den första eller den sista barnfamiljen som har svårt att hitta en stabil bostadssituation. Generellt kan man säga att det finns några vanligt förekommande gemensamma nämnare för de ärenden vi hanterar:
- Ett arbete är bästa långsiktiga försäkringen för att också få en egen bostad. Med ett arbete kommer en stabil inkomst och möjlighet att få referensbrev, vilket ofta krävs även vid andrahandsuthyrning. Få hyresvärdar godkänner socialbidrag (ekonomiskt bistånd) som inkomst.
- Fler behöver vara beredda att flytta utanför sitt närområde. Det förekommer att familjer inte är beredda att flytta utanför en specifik stadsdel, vilket givetvis gör bostadssökandet mycket svårare. Dessutom kan det vara betydligt bättre för barnen att få en nystart i en stabil miljö där föräldrarna kanske även kan hitta arbete, och på så sätt slippa en runtflackande tillvaro.
- Vi erbjuder hjälp till självhjälp. Vi vill hjälpa, och gör det idag, men om den vuxne inte deltar i exempelvis erbjuden boskola har vi inte heller grund för att kunna bevilja stöd. Det fungerar på samma sätt som inom försörjningsstödet där vi ställer krav på jobbsökande för att ha rätt till fortsatt bidrag. Vi kan erbjuda en lång rad insatser och stöd, men det bygger på att hjälpen tas emot.
***
Skrev ihop några frågor och svar om hur vi kan stötta barnfamiljer utan bostad, och vad socialtjänstens ansvar är med nuvarande lagstiftning.
Kan ni inte ge bostäder till barnfamiljer som inte har någonstans att bo?
Bostadsmarknaden är ansträngd, särskilt i Stockholms län. Vid årsskiftet stod 600 000 personer i Stockholms stads bostadskö. I Sundbyberg var snittkötiden 8,7 år under förra året. Det finns många barnfamiljer som står i bostadskö, och vi har ingen möjlighet att generellt bevilja barnfamiljer bostäder.
Kommunen är enligt lag skyldiga att tillhandahålla bostäder för:
- Personer med funktionsnedsättning
- Äldre i behov av äldreboende
- Nyanlända
Därutöver har Sundbyberg ca 140 sociala kontrakt, och erbjuder tillfälligt boende i akuta situationer. 89 hushåll beviljades tillfälligt boende, exempelvis vandrarhem, under 2017.
De sociala kontrakten är avsedda för socialt utsatta grupper. Vilka insatser vi erbjuder, vad lagstiftningen föreskriver och hur vi agerar finns också förtydligat i den riktlinjer för boendefrågor inom socialtjänsten, som nämnden antog i december 2017.
Vilka tillhör en socialt utsatt grupp?
Vi utgår från definitionen av en socialt utsatt grupp från en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen, som är prejudicerande. I domen framgår att följande personer är att betrakta som socialt utsatta grupper:
– Unga vuxna med särskilda skäl att flytta hemifrån, ex allvarlig social problematik i hemmet
– Familjehemsplacerade ungdomar som fyllt 18 år
– Personer med missbruk
– Skuldsatta personer
– Personer med avslutat fängelsestraff
– Brottsoffer och personer som utsatts för våld i nära relationer
Vad gör socialtjänsten?
Socialtjänsten ska, enligt socialtjänstlagen, främja den enskildes rätt till en bostad. (SOL 3 kap, 2§: ”Socialnämnden ska i sin verksamhet främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning. Lag (2015:982).”)
Kommunen har ett ansvar att bedöma individens förmåga. Om individen saknar förmåga går vi in med insatser.
Det innebär att vi stöttar och erbjuder hjälp till självhjälp. I Sundbyberg innebär det att vi bland annat:
- Erbjuder boskola, där den bostadssökande får praktiskt stöd att söka bostad, information om bostadsköer, hur man söker bostad på Blocket mfl sidor, hur man får referensbrev osv.
- Vi erbjuder praktisk hjälp, exempelvis genom att skjutsa personer till bostadsvisningar, ringa upp personer som annonserar, hjälpa till att skriva ansökningshandlingar osv.
- Individuellt stöd genom boendekonsulenter.
- Tolk där det behövs
Har Sundbyberg förändrat inriktning till tuffare bedömningar?
Nej, det finns inga beslut om att göra förändrade bedömningar mottidigare. Det som har skett är att nämnden antagit riktlinjer för bedömning av bostäder – riktlinjer som även Socialdemokraterna står bakom. Riktlinjerna är bara ett förtydligande av samma bedömningar som Sundbyberg gjort sedan tidigare. Det var också förvaltningschef Helene Bengtssons svar, på journalistens fråga, vilket dessvärre inte kom med i reportaget.
Däremot kan jag förstå, i bostadsbristens spår och i spåret av många av de nyanlända som nu ska etableras på bostadsmarknaden, att det kan upplevas som svårare eftersom trycket på de tillfälliga bostadslösningar som finns sedan tidigare ökar.
Vad händer om man inte söker tillräckligt många bostäder?
Vi vill hjälpa, och gör det idag. Och om den vuxne inte deltar i beslutad planering har vi inte grund för att kunna bevilja fortsatt stöd.
Sundbyberg har fått rätt i samtliga överklagade ärenden i Förvaltningsdomstolen, vilket visar att våra bedömningar ligger i linje med lagstiftningen.
Är Sundbybergs tolkning av lagstiftningen alltför snäv?
Under 2017 överklagades 9 beslut om tillfälligt boenden i Sundbyberg, och staden fick rätt i samtliga 9 fall. Ärendena avser både barnfamiljer och ensamstående, och avslagen beror på olika skäl, exempelvis att brukaren inte aktivt sökt bostäder eller inte tillhör en socialt utsatt grupp. Läs mer om det här.
Hur arbetar ni med barnperspektivet?
Barnperspektivet handlar om att barns perspektiv ska beaktas i handläggningen av stöd. Det kan göras på olika sätt, exempelvis genom barnintervjuer (som bandas) där barnen får komma till tals.
I Sundbybergs riktlinjer för boendefrågor inom socialtjänsten, som antogs av nämnden i december 2017, skriver vi på följande sätt om barnperspektivet:
”Enligt 1 kap 2 § SoL ska barnets bästa särskilt beaktas vid åtgärder som rör barn. Som ett led i skyldigheten att beakta barnets bästa bör därför, i alla utredningar som rör
barnfamiljers behov av bostad, särskilt beaktande tas kring vilka följder olika beslut får för barnet (som barn räknas personer under 18 år). Dessa effekter ska dokumenteras och tas med i beslutsunderlaget i form av en barnkonsekvensanalys. Syftet med barnkonsekvensanalysen är att säkerställa att barnperspektivet beaktas inom ramen för beslutsunderlaget.
I sammanhanget kan det vidare understrykas att ett föräldraskap i sig inte utgör en rätt till bistånd i form av bostad. Det avgörande kan istället sägas vara föräldrarnas vidtagna
åtgärder, deras förmågor, deras behov och om de har några speciella svårigheter. En
sammantagen bedömning ska dock alltid göras av de relevanta omständigheter (där en
barnkonsekvensanalys kan vara just en sådan relevant omständighet) som föreligger i det enskilda fallet.”
Vad säger FNs barnkonvention?
§5: ”Barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling och ska hjälpa barnet att få det som barnet har rätt till.”
§27: ”Varje barn har rätt till skälig levnadsstandard, en bostad, kläder, mat och rent vatten.”
Läs hela FNs barnkonvention här.
Varför bygger ni inte billigare bostäder?
Sundbyberg bygger mest i landet, och har gjort i många år. Vi bygger ungefär hälften hyresrätter och hälften bostadsrätter, vilket vi menar är viktigt för att få till en mångfald av upplåtelseformer. Det gynnar även barnfamiljer.
Samtidigt vill vi säkerställa att det finns möjlighet att göra bostadskarriär i kommunen.