Utredaren Lars-Erik Lövdén, i utredningen om organiserad och systematisk ekonomisk brottslighet mot välfärden, skriver att bidragsfusket är större än befarat och föreslår därför en rad utvecklingsområden. Välkomnar förslagen, men efterfrågar tillsammans med kollegorna Oliver Rosengren, Växjö, Lars Rådén, Solna och Anna Jähnke, Helsingborg, ytterligare verktyg för kommunerna mot felaktiga utbetalningar och för att motverka fusk:
• Hembesök. Ålägg kommuner att, vid misstanke om felaktigt erhållande av försörjningsstöd, göra hembesök. Att inte acceptera hembesök bör vara avslagsgrundande för bidragsansökan. Kommunerna bör ha tillsynsverksamhet för försörjningsstödet så att människor med störst behov också är de som får det stöd de har rätt till.
• Kontrollnorm. Det bör vara norm att noggrant kontrollera att försörjningsstöd går till de som har rätt till stöd. Det kan handla om att använda förtroendetandläkare och läkare för kontroll vid bidragsansökan eller att personer som kvalificeras för andra ersättningssystem i stället omfattas av dessa.
• Bidragstak. Bidrag staplas på varandra tills det inte längre lönar sig att arbeta. För en familj med fyra barn blir inkomstökningen bara 1.350 kronor om båda föräldrarna lämnar utanförskap för arbete och lön – knappt 8,50 kronor per timme. Ett bidragstak bör därför införas på 75 procent av lönen, i syfte att säkerställa att det lönar sig att arbeta och göra rätt för sig.
• Aktivitetskrav. Aktivitetskraven omfattar i dag enbart de som söker försörjningsstöd av arbetsmarknadsskäl, ungefär hälften av de sökande. Missbrukare bör förväntas delta i motiverande insatser eller missbruksvård. Föräldrar med kompletterande bistånd till föräldrapenning bör förväntas delta i exempelvis språkutbildning. Ekonomiskt bistånd är tänkt som en tillfällig åtgärd och då är det rimligt att den som mottar stöd också får verktyg att komma tillbaka.