Josefin Malmqvist

Som ett brev på posten.

Underbara mamma skickade idag två stora blåa paket. Ni vet de ljusblå som statliga posten har till försäljning. Gud nåde den som vågar skicka ett grönt paket istället. På så sätt känner jag iallafall igen dem när de kommer fram till receptionen. Man får se det positivt.

Sötlaktrits.

Två par shorts.

Två klänningar, en blommig och en i vit spets.

Läslampan FAS från IKEA.

Lingongrova som tappert hänger med trots att bäst-före-datumet är passerat med närmare en vecka. Varför ska det vara så många röda dagar i början av maj så mitt bröd hinner bli blåludet?

Skor. Skor. Och så en väska.

Jag kommer nog aldrig att vänja mig vid det här med att ha ”hemma” på flera ställen. Hur man än gör så har man alltid fel saker på fel ställe. Tur jag har en så omtänksam mamma.

Klisterlappar, för att sommarklänningen inte ska lämna dekoltaget till allmän beskådan. Försöker du säga någonting mamma?  

Fler skor.

Minnen från svunna tider. De bara var där. Fint ihopvikta i paketet, i dubbla plastpåsar och snöre runtom. När jag hade den klänningen senast; hur kul det var i de shortsen. Starka associationer. Bra att man kan njuta av trevliga tillfällen även senare. Men man får inte glömma att gå vidare. Svår balansgång det där. Bättre att sätta på sig shortsen och gå ut och ha roligt i dem nu. Nu går jag ut på jakt efter nya minnen.