Josefin Malmqvist


Lämna en kommentar

Dimma over London

Ar det inte markligt att just nar jag ska flyga tillbaka till London, da ar det supertjock dimma sa inga plan kan landa pa manga timmar? Aven om det var surt att sitta pa Arlanda och hanga en halv dag, var det ganska underhallande att iakta alla upprorda manniskor som ska krava allt mojligt. Sjalv var jag ovanligt imponerad av SAS hantering. Anda finns det alltid manniskor som hoppar och skriker och brakar. Basta var nastan gubben som skrek att det ar sa har man blir staffad for att resa med lagprisbolag som SAS. Undrar nar SAS blev ett lagprisbolag. Sjalv ruinerade jag mig fullstandigt pa den har biljetten… Han skulle hur som helst ha flugit med BA skrek han. Sen att de var ytterligare 2 timmar forsenade ar en annan femma…


Lämna en kommentar

Hufudstaden

Två dar och det känns fortfarande som jag precis kom hit.

Systerobror. Askul! Längesen jag skrattade så mycket på så kort tid. Ont i magen.

Vin på Söder.

Färskpressad apelsinjuice från Blueberry på NK.

Joggingtur vid Ulvsundaslott. Riktigt skönt.

Nu ska jag iväg på Vintagemässan. Ska bli riktigt kul. Som tur är får det inte plats en pinal till i min resväska… Undrar om det finns något sätt att komma runt det? Bäst jag skynda mig nu.


Lämna en kommentar

Back in Oxford

It’s been an intensive week. I’m back in Oxford, moving into a new house. And what a house! It’s basically falling down. It’s mouldy and very damp. But it’ll be alright. Living standards here are quite far from Sweden and it will take quite a lot energy trying to get used to what Oxford has to offer.

We drove over from Sweden; took the ferry from Denmark to Harwich. Mostly to take things home. The room I’m moving into is 7 m2. After our little trip to IKEA in Milton Keynes, almost 80 km away, I’m even more convinced that my 7 m2 is unique. It’s looking nice though. After 3 days of hard work it’s soon livable. I’ll take some pics tomorrow and show u. xx


Lämna en kommentar

Hemma i Caen?

Det är lite lustigt, men det är alltid något av det första nya gäster frågar. Var kommer du från?

Det säger kanske en del om ens identitet eller personlighet. Jag vet inte. Eller så är det bara en bra konversationsstartare.

Hur som haver har jag fortfarande inte kommit på något bra svar. Var är hemma? Där jag är nu?

Jag har länge försökt bestämma mig för var som är hemma, valt mellan minst 4 olika platser. På alla har jag saker och prylar liggande. På alla bor jag en stor del av året. Men jag vet inte. Kan inte bestämma mig.

Läser en del högt ur böcker för gästerna i bussen. Bland annat ur Bodil Malmstens bok ”Priset på vatten i Finistère”. Den är rätt ”gammal” nu, och jag har läst den många gånger, men plötsligt slog det mig att hon har rätt. Hemma är där man själv är. Det finns inget långt borta. Dags att sluta tänka att ”Nu ska jag åka hem” för jag kommer nog aldrig hitta en sådan plats, inte på mycket länge iallafall. Hemma är där jag är nu.

Så då är hemma ett hotellrum i Caen. Inte fy skam det.

Nog om det. Dags att sova snart; är ju tidig väckning imorgonbitti. Snart är jag ledig. Två dar till sen kan jag sova ut.