Josefin Malmqvist


Lämna en kommentar

Pendelflyg

När passpolisen på Kastrup tilltalar Dig med för- och efternamn innan du lämnat över Ditt pass, är det nog dags att börja tänka på alternativa transportmöjligheter i framtiden. Eller iallafall fixa guldkort på SAS.

På onsdag blir det Kastrup ändå. Och Gatwick för tredje gången på två veckor. Ugh.

kastrup


Lämna en kommentar

Skokartongen.

Det har blivit dags. Många undrar hur det kan vara möjligt att jag bor i ett ca 7 kvadratmeter stort rum. Det är någonting jag också frågar mig varje dag. Om inte annat så måste det ju vara en nyttig erfarenhet; eller hur?

Skor och kläder flygs fram och tillbaka till Sverige minst en gång i månaden för att på så sätt kunna uppdatera den väldigt begränsade garderoben. Det gäller att man inte har anlag för cellskräck.

Här kommer några bilder från det omtalade rummet. Notera gärna de väl genomtänkta IKEA-lösningarna – de har varit min räddning!

 

mars-09-0282

mars-09-027


Lämna en kommentar

Revamp

Det känns helt klart dags för en revamp av bloggen! Våren är påväg till Skåne och det måste ju firas!

Om det bara funnits några snygga, avskalade teman man kan välja… Efter att ha letat i två timmar, är jag benägen att ge upp för idag iallafall. Tips tas gärna emot! Som hur man kan använda ”simpla” med en stor header till exempel. Jag kan inte vara den enda som har tänkt på det!


Lämna en kommentar

Svenska banklösningar som en IKEA låda.

Financial Times fascineras man av att man i USA inspireras av bankkrishantering à la Bo Lundgren.

In calmer times, Stockholm would not be an obvious destination for economic policymakers hoping to improve their understanding of the financial system. The capital of a small economy on the fringes of Europe typically spends most of its time responding to events whose origins lie elsewhere.

Nu vallfärdar man till Stockholm för att lära sig den svenska self-assembly-modellen.


Lämna en kommentar

Ett öde i vems händer?

Läste precis Fadimes riksdagstal som hon avslutar så här:

Det som har hänt mig är inget som man kan göra någonting åt men jag tror att det är viktigt att man lär sig någonting av det och gör någonting i framtiden, så att såna här fall inte upprepas.

Jag har valt att berätta min historia här för er i dag i förhoppning om att det kan hjälpa andra invandrartjejer, så att inte fler behöver gå igenom det jag har fått göra. Om alla drar sitt strå till stacken behöver sånt här inte upprepas. Oavsett vilken kulturell bakgrund man har bör det vara en självklarhet för varje ung kvinna att både få ha sin familj och det liv man önskar sig.

Men tyvärr är det ingen självklarhet för många tjejer. Och jag hoppas att ni inte vänder dem ryggen, att ni inte blundar för dem.

Jag blir så arg. Vi har blundat alldeles för länge.

Det har nu gått över 7 år sedan hon mördades av sin pappa. Det är för de flesta av oss oförståeligt hur något sådant kan hända; hur det kan tillåtas hända. Hennes brott: hon blev kär i en svensk kille. Fadime fattade ett tufft beslut och gick till den svenska polisen för att söka hjälp. Där fann hon ingen sympati, förståelse eller skydd.

Jag kommer inte ihåg mycket av mediespinnet kring hennes död. Mer än att det var stor uppståndelse och mängder av proffs-tyckare som uttalade sig i tv-rutan.Varför hände ingenting?

I Svenska Dagbladet idag skriver fyra kvinnor för att påminna oss om Fadimes öde. De skriver att vi inte kan vika oss för hedersstrukturer, och till och med som i vissa fall bidra till ett upprätthållande av dessa strukturer i Sverige, och på så sätt också bidra till brott av denna typ. Istället måste vi i Sverige sätta ner foten. Kommer man hit, oavsett skäl, ska man inte undantas obligatorisk skolundervisning i vissa ämnen, eller få dispens för barnäktenskap. Regler och lagar är till för att följas. Kommer man till Sverige måste man som individ anpassa sig till dem och staten har i sin tur ett ansvar för att de efterföljs. Den säkerheten måste vi kunna erbjuda i gengäll till flickor som kommer hit och som anpassar sig till det svenska samhället.

Jag är en varm förespråkare av den mångkulturella miljön i min barndomsstad Malmö, men vi måste lära oss att skilja fri religionsutövning, kultur, språk och så vidare från maktmissbruk och kvinnoförtryck. Det är här svenska politiker fortfarande har mycket att göra. Kulturell okunskap och rädsla för att trampa fel gör att vi ofta stannar vid ytliga frågor och missar hjärtfrågorna. Genom att tjata om huruvida flickor får bära  huvudduk i skolbänken eller vilka ämnen som får undervisas i religösa friskolor glömmer vi vad som är viktigt.

Vi måste se till att stå fast vid våra lagar och seder i Sverige och skapa förutsättningar för intregration – inte bara av skolungdomar utan även deras föräldrar som Fadime skriver om. Det kan inte vara lätt att komma till ett helt främmande land och får man då ingen knuff att lära sig språket, skaffa sig ett jobb och därmed ett nytt liv är det nog lätt att leva kvar i det man är van vid och isolera sig. Erbjuder vi istället människor möjligheten att anpassa sig till ett liv i Sverige har vi kommit långt på vägen. Integration till varje pris.