Josefin Malmqvist


Lämna en kommentar

Rekordmånga vänner i MUF

Vi i Moderata Ungdomsförbundet har värvat 3483 nya medlemmar under valrörelsen! (Det är mer än ett helt Grön Ungdom.) Det är riktigt roligt att fler unga vill engagera sig politiskt – för friheten och framtiden. Om vi fortsätter värva som vanligt under hösten betyder det att vi kommer nå 14 000 medlemmar 2010!

Det är en fantastisk nyhet för friheten behöver alla sina vänner!


Lämna en kommentar

Väljarna har kryssat för föryngring i Malmö KF

I fredags eftermiddag slutade Länsstyrelsen plötsligt att räkna rösterna till Malmö Kommunfullmäktige. Med 4 valdistrikt kvar. Spänningen är olidlig. Vi har ingen indikation på hur många mandat ungdomslistan, vår valsedel med unga kandidater, har tagit. Resultatet publiceras nämligen inte efterhand på val.se, utan bara i slutrapporten när allt är färdigräknat.

Kul är i alla fall att vi unga har fått många kryss. Detta är också någonting som Sydsvenskan idag uppmärksammat. Där skriver de bland annat om våra framgångar:

Moderaternas väljare har också kryssat för föryngring. MUF:s ordförande Noria Manouchi har fått fler kryss än mer kända företrädare som Patrick ReslowStefan Lindhe och Lena Jarnbring Lindholm. Veteranen Carl-Axel Roslund hamnar långt ner fast han stod före Manouchi på Malmömoderaternas lista.

Och om ungdomslistan:

Partiet har också haft en ungdomslista och det är ännu inte klart hur många mandat den ger. Vid förra valet blev det två. Torbjörn Tegnhammar och Josefin Malmqvist kan komma in på den. De har också blivit flitigt kryssade.

Det stora stöd som visats oss är fantastiskt roligt. I detta nu har jag fått 336 kryss till KF och ligger därmed i topp-5 bland Malmömoderaterna. Tusen tack för det stöd som visats mig! Nu får vi se om det räcker till en KF-plats.

Topp 4 på ungdomslistan till Malmö KF: Andreas Bruzelius, jag, Noria Manouchi och Torbjörn Tegnhammar.


Lämna en kommentar

”Vad bjuder Ni på?”

”Sossarna bjuder på kakor om man röstar på dem. Vad får man om man röstar på Er?” sa en man i Rosengård. Just detta exempel är kanske oskyldigt, men det belyser ett större problem.

När jag kontrollerade valsedlar på en av Malmös förtidsröstningslokaler, i detta fall ett äldreboende, tog jag för givet att kvinnan framför mig var en anställd som hjälpte en gammal dam att rösta. När hon var klar, sprang hon ut för att komma tillbaka med en stor hög tidningar till mig. Det var vårt hushållsutskick som vi skickat till alla Malmös hushåll.

”Detta ska vi inte ha här!” sa damen bestämt och tryckte tidningarna i min famn. Jag var mest förvånad, men lyckades trycka ur mig ett ”vad menar du?”. ”Dessa tidningar kan ni ta med Er för de ska inte delas ut här”, förtydligade hon. ”Annars slänger vi dem”. Hon fortsatte med att säga att hon hade arbetat här tidigare och nu var här för att se till att allt gick rätt till. När jag frågade om jag inte kunde lägga utskicken i brevfacken själv nu, sa hon snabbt att det inte var lönt – nu har alla ändå röstat.

Mitt fokus flyttades sen till en diskussion med en dam från mitt eget parti som inte ville att ungdomslistan – valsedeln med yngre kandidater – skulle finnas tillgänglig för de äldre att rösta på. (Hon sa stolt att hon själv hade slängt våra valsedlar innan jag kom.)

Det var först när jag blivit utschasad ur lokalen som jag insåg vad den första kvinnan hållit på med. Hon var inte längre anställd, hade hon själv sagt. Hon var bara där från S för att se till att de äldre röstade ”rätt”. Äldre som inte själva kunde se vilken valsedel de la i sitt kuvert.

I Malmö har vi länge känt till att sossarna desperat använder sig av alla medel. När jag i valet 2006 delade ut valsedlar på valdagen i Rosengård, minns jag hur sossarna kom traskande med långa gåsatåg med väljare, med förkryssade valsedlar. Därför blev jag tyvärr inte förvånad när jag läste Alice Teodorescus artikel i Expressen om röstfusket i förorterna häromdagen. Men det är fortfarande beklagligt i en modern demokrati.


Lämna en kommentar

Dags för valsystemsreform?

Under valkampanjen i Storbritannien i våras var landets valsystem-utformning en viktig fråga. Eftersom first-past-the-post-systemet så klart gynnar vissa partier och därmed också missgynnar andra, är det också en viktig demokratisk fråga. Det intervjuade jag bland annat Vernon Bogdanor om i MUFs tidning Blått.

I Sverige däremot har vi varit förskonade från den typen av problem. Även om vi fått varningar från experter, är det först nu när vi i praktiken ser hur valsystemet hanterar bland annat 8 riksdagspartier som diskussionen väcks. Socialdemokraterna har i detta val fått 4 extra mandat,  Moderaterna ett extra mandat, medan de andra småpartierna (SD undantaget) har förlorat ett mandat var.

I måndags skev Svante Linusson, professor i matematik, om det svenska valsystemets disproportionalitet i SvD. Med ett strikt proportionellt system skulle Alliansen fått ytterligare två mandat på valnatten, bara ett kort från majoritet. Han skrev bland annat så här:

Ett sätt att förbättra systemet är att öka antalet utjämningsmandat. Men det finns även andra möjligheter som t.ex. att göra de lokala valkretsarna större. En sådan utredning måste ha med inte bara de statsvetenskapliga aspekterna om, till exempel god lokal förankring, utan också de matematiska aspekterna så att risken för en för oönskad situation hålls så liten som möjligt.

Det finns flera alternativa möjligheter att förbättra systemet. Huvudsaken är att vi inser att vårt system inte ger en proportionalitet, som många verkar tro. Många svenskar förfärades över att en amerikansk president kunde väljas utan att få en majoritet av väljarnas stöd. I Sverige har vi alltså nu en liknande situation, där Alliansen idag kan få flest antal röster, men ändå inte få en majoritet av mandaten i riksdagen.

Därför behövs en reform av det svenska valsystemet. Vi är i Sverige stolta över vårt proportionella system – och då ska det också vara proportionellt.


Lämna en kommentar

Enpartistatens död

Under mina tre år i UK har jag fått många frågor om Sverige och socialdemokratin. Hur hänger det egentligen ihop? Är den svenska högern verkligen höger? Hur ser ett samhälle ut som är så i grunden påverkat av ett och samma parti?

Därför blev jag extra glad när jag läste P J Anders Linders välskrivna söndagskrönika. Han skriver bland annat:

Fyra år med borgerligt styre har spelat stor roll för förnyelsen av politiken, men uppbrottet från den socialdemokratiska enpartistaten är långt ifrån fullbordat. Socialdemokratin har haft makten i 65 av de senaste 78 åren och under denna långa tid har Rörelsen kommit att smälta samman med det offentliga och få en makt som går långt utöver det rent formella. Dels har människor vant sig vid att beslutsfattare i allmänhet är socialdemokrater. Dels har socialdemokratins värderingar och föreställningar kommit att ses som det normala, det som tas för en självklar utgångspunkt och sällan behöver motiveras.

Läs hela krönikan här.


Lämna en kommentar

Last push

Det har varit långa kampanjdagar den senaste veckan. Med pendlarkampanj från klockan 06.00 till trappstuds och affischering långt in på småtimmarna. Tur det inte är många timmar kvar nu!

Den sista Sifo-undersökningen innan valet som SvD publicerade idag visar på ett minskat försprång för Alliansen. Vi får inte lägga av innan mållinjen, utan måste fortsätta in i kaklet för att försäkra oss om att Mona Sahlin, Lars Ohly och Peter Eriksson inte får förtroende att leda detta land. Det vore förödande för Sverige och inte minst för oss unga.

När jag var hemma och vände i natt passade jag också på att hämta mitt röstkort. Imorgon ska jag rösta på moderaterna för jobben, framtiden och Fredrik Reinfeldt!