Josefin Malmqvist


Lämna en kommentar

EM final!

Efter större delen av dagen i buss, kom vi fram lagom till middagen till Berlin.

Incheckade på hotell Castor, en argentinsk stek på restaurang Rosario och ett par öl senare gjorde det inte så mycket att Tyskland förlorade finalen mot Spanien. Över hela Berlin kör folk runt i sina bilar, tutandes med tyska flaggor fladdrandes genom fönsterna ändå.

Annika på hotellet har varit supergullig och försett mig med en korg med godis och frukt. Kan nog behövas inför morgondagen! Ska träffa en kille klockan 9 i andra delen av staden (jag är nu i Schöneberg och ska till Prenslauer Berg) för att prata boende. Förhoppningsvis får jag det rummet jag ska titta på! Dags att sova nu; snart dags att gå upp.

 

 

Uteserveringen, ett glas öl och storbildstvn på restaurang Rosario.


Lämna en kommentar

Lättnad.

Nu har jag två lägenhetsvisningar inbokade på måndag. Vilken lättnad! Har varit lite orolig för boendet; är ju inte så kul att komma ner och inte ha någonstans att ta vägen. Alla är ju så flytande när man ringer, ger inga klara svar om de ens svarar i telefon när man ringer.

Den sista killen jag pratade med var supertrevlig! Han har ett par spekulanter på måndag som vill titta på rummet, varefter han väljer vem han tycker verkar charmigast och trevligast och därmed får rummet. Så nu gäller det bara att charma honom på måndag!

Ett bekymmersveck mindre i pannan.


Lämna en kommentar

Förberedelser

Så mycket ska ordnas; så mycket planneras.

Det är dags att packa igen.

Fixa lägenhet, sortera i garderoben. Varför har jag så mycket kläder? Inte klokt egentligen…

Men vad ska man göra? Mycket kläder är gamla, eftersom jag sett ungefär lika dan ut sen typ… år 2000 passar fortfarande alla kläder. Men men. Tillfälle att städa ur garderoben iaf.

Imorgon bitti bär det av till Berlin. Ska bli riktigt kul. En månad av avslappnat omkringstrosande, lite tyska, festivaler och dans. Behöver se någonting annat tror jag.

Dock så börjar jag bli lite svetting när jag tänker på boende. Finns förmedlingar på internet och ett massivt utbud med lägenheter och wohngemeinschaft, en form av kollektivt boende då man delar lägenhet ett par stycken.

Måste återgå till packningen nu. Hur ska man kunna veta vad det ska vara för väder? Sånt här är alltid jobbigt…


Lämna en kommentar

Berlin über alles

Sen började matchen. Semifinalmatchen som jag helst hade sett från Berlin. Det måste vara den perfekta platsen för att titta på en sådan match.

Tyskland – Turkiet.

Rafflande match, framförallt tack vare Turkiets aggressivitet. Och de ständiga ”tillfälligt avbrott”-avbrotten. Herre gud, sånt får inte hända. Mitt i matchen! Att få de avgärande målen refererade i efterhand känns lite sorgligt.

Undertiden letade jag lägenhet i Berlin. Det finns massor att välja mellan på internet, men var ska man börja? vilket projekt det visade sig vara! Knappt 10 mail har jag skickat till olika boendekollektiv, så vi får se hur det går. Men nu börjar det ju brinna i knutarna. På söndag tänkte jag åka ner så förhoppningsvis har jag hittat någonting tills dess.

Ser verkligen framemot vistelsen! Tyskundervisningen kommer bli tuff, men Berlin som stad ska bli spännande. Det finns så mycket pågång på sommaren! Berättar mer imorgon. Sängen kallar, och de 300 utprintade sidorna med guidematerial om Berlin.


Lämna en kommentar

En dag i juni.

Tillbaka i Malmö och verkligheten.

Inläggen blir sporadiska. Inte så mycket på grund av en mental idétorka utan snarare Telias plötsliga  internetkrigsföring som tidvis lämnar huset helt utan internetuppkoppling. Otroligt så beroende man är av internet. Hur gjorde man förr? Låter som en kliché, men man känner sig verkligen strandsatt när man plötsligt lämnas vind för våg, utan internet.

Nog om det. Det blev en shoppingrunda till, fast i Malmö. 6 par skor har ni inhandlats på 2 dar. 4 klänningar. Och en massa annat. Får nog hålla mig lugn ett tag nu. Bara för att få in mina nyförvärv i garderoben krävdes en dag av omorganiseringar och rationaliseringar i garderobsvärlden.

Sen kom solen. Ända sedan min sena ankomst till Sverige har jag tålmodigt väntat på några ynka solstrålar för att blända min blekvita hy. Så skönt! Idag, plötsligt, när jag var mitt uppe i stora dammoln i klädhögarna på mitt rum, tittade solen fram en stund. Makalöst. Nu har jag istället en blekvit hy med illröda fläckar, men det känns mycket bättre. Nu är jag iallafall på rätt väg.

Sommaren är här. Nya sommarkläder och rödbränd hy.


Lämna en kommentar

Shop ‘til you drop

Tre dagars regn och blåst. Och idag började reorna inne i Kristianstad. Lockelsen blev alltför svår att motstå. Vi lämnande huset vid havet så tidigt att vi kunde försäkra oss om att komma fram innan butikerna öppnade. Efter att inte ha shoppat på flera månader, uppstod ganska snart ett stort antal plötsliga behov. För mycket inhandlades, som vanligt, men jag är definitivt nöjd med alla inköp. Tre par skor, tre klänningar, byxor, underkläder och solglasögon. En bra dag!

Jag under shoppingturen utanför La Moni, där en stor del av kläderna inhandlades.

Mamma under dagens shoppingtur, som i vanlig ordning avslutades på Duvanders.


Lämna en kommentar

Intellektuell urladdning

Läsa läsa läsa. En månad inlåst i ett dammigt bibliotek. Läsa läsa läsa. I genomsnitt 15 timmar om dagen. Dunkel. Dag eller natt. Vet inte vad det är för veckodag.

Så plötsligt hamnar jag här. Proven är över. Jag har kommit hem. Blekinge. Havet. När jag tittar ut genom fönstret ser jag bara havet. Tyst i Vila eller Vinande Vindar och Vita gäss.

 

Ett paradis på jorden. (Pappa och jag på bilden nedan.)

Men jag börjar bli rastlös. Sen tittar jag på havet och blir lugn. Det tar aldrig slut. Vågorna rullar in och ut.

För att få mig att slappna av har mamma för en gångs skull lyckats tvinga bort Dostojevskij, Hemingway och ”Tusen och en natt” från min hängmatte-lektyr, och istället kuppat in Stieg Larsson. Jag är inte mycket för ”lättlästa” deckare, kioskvältare, som man bara maler igenom på löpande band. Tröttnar ni aldrig på alla dessa påhittade mord? Om inte språket är exceptionellt vackert och texten välskriven har jag svårt att finna ro och nöje i att läsa timmarna in och ut. Det handlar inte om någon form av snobbighet, inte alls. Snarare, tror jag, en rationell prioritering. Om jag läser enorma kvantiteter av böcker under terminerna blir jag helt enkelt kräsen under min ledighet. Jag uppskattar min ledighet mer; att sitta och stirra in i en vit vägg, eller följa havets vågor. Ska jag faktiskt prioritera att läsa en deckare, eller vilken kioskvältare som helst för den delen, vill jag försäkra mig om att det inte bara är tidsfördriv. Jag vill gärna få ut någonting av det. Därför jag har ofta sökt mig till historiska skildringar, översatta i romanform. Arn, Kejsaren Julius Ceasar, Alexander den Store. Då känner jag verkligen att jag lärt mig någonting. Eller klassiker.

Hur som haver så lyckades iallafall min envisa mamma för en gångs skull få mig att läsa ”en obligatorisk bok”. Stieg Larsson hör numera till Allmänbildningen med stort A. Det må vara en hittepå historia som på inget sätt skänker mig någon konkret kunskap i något ämne; någonting jag kan sätta fingret på. Men jag måste erkänna att med 100 sidor kvar i första boken, har jag svårt att lägga den ifrån mig. Det är oerhört fängslande. Precis vad jag behövde. Det betyder däremot inte att jag, när jag är klar med triologin, tänker kasta mig över min moders dignande semesterbokhyllor, fyllda med lämplig sommarläsning i form av deckare. Förr eller senare måste det ju bli tjatigt med alla dessa mord. Men jag uppskattar verkligen det välbehövda uppehållet från tyngre (åsyftandes så väl fysiskt som den mentala ansträngningen) litteratur.

Dags att avsluta dramat i Hedeby.


Lämna en kommentar

Midsommar!

Landet. Tystnaden. Blåst. Havet. Flaggspel och punsch. Sill och gräddfil, jordgubbar och grädde.

Dags att klä stången med hamnföreningen i Västra Näs.

   

Efter att ha kommit hem från en intensiv termin har jag valt att placera mig själv i frivilligt, välbehövt ide. Det är underbart att bara göra ingenting. Även om det känns lite konstigt. Vakum. Tomhet. Så tyst.


1 kommentar

De har glömt vad det handlar om!

Medan jag svettats och slitit med resväskor och flyttkartonger, ekonomiekvationer och politisk teori, har Riksdagen hemma i Sverige begått ett fatalt misstag. Jag har snabbt skummat artiklarna om den nya FRA-lagen på internet de senaste dagarna, men var slutligen i tisdagskväll trygg i att Riksdagen någonstans inte skulle fatta ett sådant beslut.

Inte är vi väl så dumma som amerikanerna och engelsmännen som fattar beslut i ren panik, fast beslutna att det ska kunna skydda oss från ”yttre och inre hot”?

Jag blir mörkrädd när jag ser vad de har gjort. Riksdagen har tagit sig makt den aldrig borde ha. Människors integritet och självbestämmanderätt kommer alltid först, no matter what.

De senaste veckornas intensiva examenspluggande har givit mig en förvånansvärt viktig lärdom, klart relevant i dessa sammanhang.

Alla Riksdagens ledamöter (möjligtvis med undantag för Fredrik Federley och Annie Johansson) borde skickas tillbaka i skolbänken. För vad är det egentligen vårt samhälle bygger på? Människor väljer från början att gå samman och bilda samhälle och i den processen ge upp delar av sina egna rättigheter till en central makt, för beskydd. Denna uppoffring bör vara så liten så möjligt, för att varje människa ska få behålla så mycket makt som möjligt över sitt liv.

John Stuart Mills formulering i On Liberty av den så kallade harm principle dyker direkt upp i mitt huvud: ”That the only purpose for which power can be rightfully exercised over any member of a civilized community, against his will, is to prevent harm to others.”

Många har pratat om Orwell och 1984. Det finns många exempel. I grunden handlar det om att politikerna har gått över gränsen. I den svåra balansgång som handlar om att staten i sin roll ska beskydda medborgarna mot inre och yttre hot samtidigt som man inte ska inskränka människors integritet och personliga rättigheter har Riksdagen nu gått över gränsen. Man har tagit sig makt, att kontrollera människor och granska medborgare, för att se om man kan snubbla över ett brott. Detta i kombination med den fria prövningsrätt vi har i Sverige flyttar oss långt ifrån den roll staten bör ha i ett civiliserat samhälle. Oavsätt vad som händer imorgon, kan vi inte vara så rädda att vi i panik ger bort vår makt över våra egna liv, integritet och egen sfär till en övermänsklig stat. Om ni har glömt varför så är fallet, tillbaka i skolbänken med er!